Öring
Levnadssätt
Alla öringar föds i rinnande vatten och medan vissa tillbringar hela sitt liv i vattendraget vandrar andra iväg till sjöar eller hav för att växa sig stora.
De som vandrar iväg kallas smolt under utvandringen och riskerar att ätas av rovdjur som större fiskar, fåglar eller däggdjur, eller fångas i fiske på vägen. Lyckas de växa sig stora och återvända för lek har de en fördel av att vara stora och dominanta. De lyckas därför ofta bäst med fortplantningen och på så sätt bevaras egenskapen att vandra långt.
Beroende på om de stannar kvar i hemmavattendraget eller vandrar i väg kallas öringarna ofta för bäcköring, insjööring eller havsöring men alla är samma art.
Ungarna håller revir och äter då främst insekter och annat som driver med vattenströmmen. I havet övergår öringen till en fiskdiet som främst består av sill/strömming och skarpsill.
Den storvuxna insjööringen lever främst av siklöja, spigg och nors, medan småvuxna bestånd i mindre sjöar och i vattendrag lever av insekter och olika bottendjur. Om öringen inte blir fiskätande når den sällan över 45 centimeter per ett kilo.
Öring (Salmo trutta)
Illustration: ©Linda Nyman/ArtDatabanken SLU.
Särskild status: Typisk art (indikator) för Vätterns Nhabitat
Allmänt
Öringen i Vättern är liksom rödingen en ursprunglig art som funnits i sjön sedan istiden. Den storvuxna öring (även kallad vätternlax) som tidigare fanns i Vättern och lekte i Motala ström försvann i samband med utbygganden av Motala kraftverk Denna snabbväxande nedströmslekande öringen kunde nå vikter på över 20 kg. Parallellt med den nedströmslekande öringen har det hela tiden även funnits uppströmslekande öring som leker i Vätterns tillflöden. Den uppströmslekande öringen har en medelfångstvikt på cirka 1,8 kg, men kan nå vikter på upp till 10 kg.
Öringen i Vättern
Leken sker i oktober-november när höstregnen gör att vattenföringen i åar och bäckar ökar och därmed underlättar uppvandringen. Är flödena tillräckliga kan öringen vandra upp tidigare. Tillflödena till Vättern utmärks av en hög lutning och därmed en hög vattenhastighet med god syresättning av vattnet. I vissa tillflöden är tillförseln av ett kallt grundvatten stor. Öringen har god förmåga att ta sig förbi forsar och fall och dess förmåga att hoppa gör att den kan ta sig
Öring (Salmo trutta)
Beskrivning
Förekommer som havs-, insjö- och bäcköring. Öringen har något tjockare stjärtspole än laxen. Den föds och tillbringar sitt första levnadsstadium i strömvatten (bäck, å eller älv). Vissa stannar kvar i bäcken medan övriga utvandrar till sel, sjö eller havet. Sedan återvänder den till uppväxtplatsen och leker.
Grov öring kan fångas i Ångermanälven, Malgomaj, Volgsjön och Vojmsjön. Öringen förekommer i olika former och varierar mycket i färg och prickighet. De olika formerna kan delas in i bäcköring, insjööring och havsöring. Någon säker morfologisk karaktär som skiljer insjö- och havsöringar och bäcköringar åt finns inte. Dräktstadierna är också desamma hos båda formerna. Bäcköringen lever hela sitt liv i strömmande vatten och könsmognar relativt tidigt, vid år.
Bäcköringen når inga rekordvikter. Havsöringen och insjööringen leker och tillbringar sina första år i strömmande vatten innan de söker sig ut i hav eller sjö för näringssök, då ökar tillväxten radikalt och vikter på 15 kg kan nås. Lekmognad sker vid års ålder och då uppsöker de sin födelsebäck för att leka.
Utbredning globalt
Österut till västra Sibirien. Söderut tom Alperna. Inplant
Öring
Öring (Salmo trutta) är en art i familjen laxfiskar.[3] Dess naturliga utbredning sträcker sig från norra och nordvästra Europa, inklusive Island och Brittiska öarna, till västra Asien (Ryssland). Den är även introducerad till många platser runt om i världen, som Nordamerika, västra och södra Sydamerika, södra och östra Afrika, Pakistan, Indien, Nepal, Japan, Nya Zeeland och Australien.[1] Öringen leker över grusbottnar i strömmande vattendrag. Artens trivialnamn, öring, kommer sig just av att fisken uppehåller sig i vatten där botten består av ör, det vill säga grovt grus.[4] Oftast brukar tre olika typer av öring urskiljas utifrån skillnader i levnadssätt, så kallad havsöring som är en havsvandrande (anadrom) öring som utvandrar från sitt födelsevatten till havet, och insjööring som är anpassad till ett liv i sötvatten under hela sin livscykel och vandrar från sitt födelsevatten till en insjö, samt bäcköring som är en småväxt öring som lever hela sitt liv i bäckar och andra strömmande vattendrag.[5]
Öringen är populär att bedriva sportfiske efter och är en uppskattad ädelfisk.
Systematik
Öringens systematik har
.