Från Odlaren
Text & foto: Karin Jansson
I trädgårdsbutikerna kan man hitta gott om gödselmedel för olika typer av växter. Tillverkarna av dessa medel menar att olika växter har olika näringsbehov. Men stämmer då detta med vad vetenskapen säger? Nej, säger forskaren Tom Ericsson på SLU som länge forskat just kring växternas näringsbehov. På Fobos fördjupningskurs i januari i år gav han sin syn på växternas näringsbehov.
Alla har vi väl hört föräldrar säga till sina barn att de måste äta upp sin mat så de kan växa och bli stora och starka. Så tänker vi ofta om maten, att den framför allt är till för tillväxt. Men eftersom vi vuxna äter lika mycket som barn så är det tydligt att mat och näring har många olika uppgifter i våra kroppar. Maten behövs för att vi ska kunna sköta en rad inre funktioner som matsmältning, reparation, andning och underhåll av kroppens vävnader.
På samma sätt &aum
Kväve är väldigt, mycket viktigt för växter. Faktum är att det är så mycket att om de inte hittar det i jorden där deras rötter utvecklas, skulle de få allvarliga tillväxtproblem.
Men det är också viktigt att vi kommer ihåg att ett överskott av detta näringsämne kan vara skadligt för våra grödor. Så låt oss se vad som är viktigt och hur kan vi veta om en växt behöver kväve.
Vad är kväve?
Cykel av kväve
Kväve är en kemikalie vars symbol är N. Den finns i luftens atmosfär, i en ganska hög andel (78%), liksom hos levande varelser. Det kan ta flera former: till exempel i luft är det en gas, medan i jorden är det tillgängligt för växter i form av nitrater och nitriter.
Dessutom finns det också i många livsmedel avsedda för både människor och deras djur, såväl som i gödselmedel och gödsel som används för att ta hand om grödor.
Hur assimilerar växter det?
Det är en mycket intressant fråga, för mycket av kvävet som förblir tillgängligt för växter absorberas av jorden från atmosfären. Och hur passerar kväve från luften till marken? Det finns två sätt: det ena är genom mikroorganismer (i princip är det bakterier som antingen producerar kväve eller är ansvariga för att fix
Kväve är ett byggnadselement i atmosfären, där det är den mest rikliga gasen och i organismer. Dess flöde genom jordens atmosfäriska, geologiska och biologiska system - kvävecykeln - är en av ekologins stora koreografier.
Kväveens biologiska roll
Kväve som är grundläggande för cellulär struktur krävs av växter och djur för produktion av proteiner och aminosyror.
Fotosyntes
En av komponenterna i klorofyll, växtpigmentet som underlättar fotosyntesen är kväve. Det spelar en roll i denna oerhört viktiga transformation av solenergi.
Tillgänglighet
Även om 78 procent av atmosfären består av kvävegas är användbar kväve en begränsad råvara. De flesta organismer kan bara trycka på elementet för tillväxt och funktion endast när det genom en process som kallas kvävefixering, har omvandlats till ammoniak eller nitrater.
Kvävefixering
Fixation utförd av bakterier i jord- ofta i symbiotiskt förhållande med svampar och växter - ger största delen av kvävet tillgängligt för det biotiska samhället.
Kvävecykel
Denna gas passerar genom atmosfären, stenar, blixtar, växter och djur, vilket underlättar tillväxt och befrias av organiskt avfall och sönderfall i en
Kväve är viktigt för alla levande saker eftersom det är en viktig del av aminosyror, som är byggstenarna för proteiner och nukleinsyror som DNA, som överför genetisk information till efterföljande generationer av organismer. Cirka 78 procent av atmosfären är gjord av kväve, men växter och djur kan inte ta kväve direkt från luften. En process som kallas kvävecykeln gör att detta sker.
TL; DR (för länge; läste inte)
Kväve är ett viktigt näringsämne för växter och en betydande komponent av proteiner, som alla djur behöver växa, reproducera och överleva. Kvävecykeln omvandlar kväve till föreningar som växter och djur kan använda.
Människor och djur behöver kväve
All mänsklig vävnad - muskler, hud, hår, naglar och blod - innehåller protein. Normal tillväxt, cellersättning och vävnadsreparation kräver kväve, och kroppens metaboliska processer behöver proteiner i form av enzymer. Du kan inte ta kväve direkt från luften, så du får det från kostkällor. Proteinrika livsmedel inkluderar kött, fisk, baljväxter, ägg, mjölk och nötter. Din kropp återvinner kontinuerligt kväve från aminosyror och bryter aminosyror som inte används för proteinsyntes till komponenter inklusive kv
.