Genom att förkolnat trä har dålig värmeledningsförmåga, och genom att hudkontakten är kortare än den verkar. Temperaturen i kolbädden ligger på mellan och grader, och vanliga längder på promenaden är ungefär 5 meter. Hårdhudade fötter som alltid går barfota kan underlätta, men har inte avgörande betydelse. Promenaden tar ofta cirka 3 skunder och består av ett tal steg (5 med vänstra och 5 med högra foten). Varje fot sätts ned ungefär samtidigt som den föregående lyfts, och tiden som varje fot är i kontakt med kolet är cirka 0,3 sekunder i taget med lika lång paus däremellan. Hela foten behöver dessutom inte vara i kontakt med kolet samtidigt. Genom att sätta ned hälen först och därefter främre delen av foten samtidigt som hälen lyfts minskar tiden som varje del av foten är i kolet. Detta förkortar tiden som varje hudparti utsätts för hettan. Förkolnat trä har en mycket sämre värmeledningsförmåga än stål och andra metaller. Kol kan inte överföra lika mycket värme till huden som om man promenerade på en het plåt. På samma sätt som man snabbt kan ta i ett bröd i ugnen (men bränner sig på ugnsväggen), Gå på glödande kolFirewalkingDen till synes mirakulösa förmågan att gå på glödande kol utan att bränna sig förekommer som en religiös ritual bland annat i Indien. Många moderna New Age rörelser och andra kvasi-religiösa grupper har också anammat det som en övergångsritual eller som ett andlighetstest. Självhjälpscoacher kan ibland använda det som ett sätt att demonstrera hur man kan &#;övervinna det omöjliga&#;. Men olyckor händer. behandlade brandmän i San Jose tjugoen personer för brännskador när de gick över glödande kol under ett evenemang arrangerat av den amerikanske motivationscoachen Tony Robbins. HistoriaMan tror att vandring på glödande kol började i Indien och de äldsta beläggen för att det förekommit är minst år gamla. Som ett modernt fenomen blev det en turistattraktion på öarna Fiji för kring år och sedan spred sig så småningom till väst. På talet plockades det upp av livscoacher och New Age-guruer. Det antyds ofta att själva utförandet kräver hjälp från en övernaturlig kraft, en stark tro eller att individen med tankekraft kan betvinga materia, så kallad “mind-over-matter”. Att utföra firewalking anses också kunna stärka individers självförtroende KolvandringKolvandring, att gå några steg på en bädd av glödande kol, är en rit som förekommit i många kulturer. Kolvandringens fysikFörutsättningen för att en person som går på glödande kol inte skall bränna sig är dock att kolen nått det rätta stadiet av förbränning, det vill säga då bitarna har ett tjockt ytskikt av aska. Asklagret på de glödande kolens yta har en mycket hög temperatur men samtidigt låg värmekapacitet och dålig värmeledningsförmåga. Fotsulan kyler ner kolens yta tillräckligt för att inte skadas vid en snabb och kort vandring. Om den som vandrar skulle befinna sig på kolen under en längre tid, eller under promenaden gå långsammare, skulle värmeöverföringen öka och så småningom leda till brännskador. Se ävenGå på glödande kolTack för svar! Vi läser just nu bla om värme och laddningar men jag hittar inget i läroboken som kan styrka det du skriver. Det måste vara att trä leder värme dåligt, och att även luften i askan leder värme dåligt? Jag tänker att specifik värmekapacitet och värmekonduktivitet bör spela in, men jag har svårt att se sambanden. Det jag fått fram hittills är (kortfattat) att trä har en hög entropi där en stor del av värmen inte är användbar för arbetet samt att vid förbränning av trä bildas restprodukter i form av aska som lägger sig på det glödande kolet och innehåller luft. Luften har en ännu lägre värmekonduktivitet, och på så sätt isolerar värmen ytterligare. Men sen då? Jag ser artiklar om att det även beror på att vatten har en hög värmekapacitet och eftersom kroppen består av mestadels vatten behövs det en stor mängd värme för att temperaturen ska stiga. Om detta stämmer ser jag ett samband mellan värmekapacitet och värmekonduktivitet men jag ser inte själva sambandet. Någon som kan hjälpa mig? Förvirrad . |