Logga in för en bättre upplevelse
Den kliniska diagnostiken av schizofreni grundar sig idag på internationellt etablerade fenomenologiska kriterier.
För att diagnosen schizofreni skall kunna sättas måste det finnas två eller fler av följande symtom:
Hallucination
Vanföreställningar
Desorienterat tal
Påtagligt desorganiserat eller katatont beteende
Desorganiserat beteende
Negativa symtom
Samt en social eller yrkesmässig funktionsförlust. Sjukdomstecken skall vara observerbara under minst 1 månad och funktionsförlusten pågå under minst 6 månader innan diagnosen kan övervägas.
Diagnosen är således grundad på både symtom, funktion och förlopp.
Diagnostiska system
I Sverige används idag två diagnostiska system, ICD 10, kapitel 5 och DSM 5. Användandet av två diagnostiska system parallellt kan verka förvirrande men i praktiken är det endast små skillnader. Det finns också översättningstabeller mellan de två diagnossystemen. När det gäller schizofreni är det endast en väsentlig skillnad – sjukdomsduration (sjukdomstid), 1 respektive 6 månader (1 månads sjukdomsduration krävs för diagnos enligt ICD, 6 månader för diagnos enligt DSM 5).
ICD systemet
ICD system
Stora brister i schizofrenivården
uppdaterades de nationella riktlinjerna för schizofreni och schizofreniliknande tillstånd.
Nu har Socialstyrelsen utvärderat vilket stöd och vård som patientgruppen får. Resultatet visar på stora brister. Var patienterna bor spelar stor roll för vilken hjälp de får.
Vård ska erbjudas på lika villkor för hela befolkningen och kvaliteten ska kontinuerligt utvecklas och säkras, enligt hälso- och sjukvårdslagen. Utvärderingen visar att den nationella schizofrenivården inte lever upp till det, konstaterar Thomas Lindén, som är avdelningschef på Socialstyrelsen.
Rekommendationerna har fått viss genomslagskraft i en del regioner, bland annat när det gäller tillgången till läkemedel och årliga hälsokontroller. Men det finns mycket som måste bli bättre, konstaterar Socialstyrelsen. Särskilt illa ser det ut när det gäller tillgång till samordnade psykosociala insatser från hälso- och sjukvård och socialtjänst, exempelvis boendestöd, psykopedagogiska behandlingsprogram eller stöd för att komma ut i arbetslivet.
I hälften av regionerna har inte ansvariga politiker agerat för att de nationella riktlinjerna ska införas.
– Ja, det är verkligen för be
M&#;nga brister i v&#;rden vid schizofreni
Texten uppdaterad
Schizofreni är den vanligaste diagnosen bland alla psykossjukdomar och en av de mest funktionshindrande sjukdomarna i västvärlden. I Sverige uppskattas 30 personer ha diagnosen schizofreni och många av dessa vårdas inom den slutna psykiatrivården. Utvärderingen som presenteras idag utgår från den uppdatering av de nationella riktlinjerna som gjordes
Bristande följsamhet till riktlinjerna i regionerna
I en del regioner har rekommendationerna i de nationella riktlinjerna fått genomslag, framförallt gällande exempelvis årliga hälsokontroller och tillgång till läkemedel. Men när det gäller tillgång till samordnade psykosociala insatser från hälso- och sjukvård och socialtjänst finns det på många håll flera brister. Det kan handla om exempelvis tillgång till boendestöd, psykopedagogiska behandlingsprogram, stöd för att komma ut i arbetsliv och studier och liknande. I hälften av landets regioner har det heller inte gjorts några
Uppdaterad: 19 december
Hjärnan är kroppens mest komplexa organ och mycket om hur den fungerar är okänt, liksom de sjukdomar som drabbar hjärnan, som psykossjukdomar schizofreni. Eftersom hjärnan styr både sig själv och kroppen kan fel där skapa många olika typer av problem. Sedan påverkas hjärnan också av resten av kroppen och även omgivningen.
Vårdbehov
Schizofreni är svårt att beskriva, eftersom besvären varierar väldigt mycket från individ till individ och dessutom förekommer många olika symptom och problem, som inte drabbar alla. Redan för år sedan ansåg psykiatern Bleuler, som namngav schizofreni att det var schizofrenierna dvs flera likartade sjukdomar. Symptomen kan förändras över tid och de första 6 åren brukar vara värst. Bäst är att först beskriva vårdbehovet.
I Sverige får en med psykossjukdom årligen:
träffa psykiater 1,4 gånger,
träffa sjuksköterska 19 gånger
inlagd 6,4 dagar per år.
1,6 % av sin tid tillbringas inom psykiatrin (vård), 8 % arbetar, 55 % bor hemma utan stöd, 25 % får hjälp av boendestöd hemma, 20 % bor i gruppboende (egentligen inte vård) och 70 - 75 % är ensamstående. Varje år får 3,4 % tvångsvård och 1 % sitter på rättspsyk. Läs mer
Den kliniska diagnostiken av schizofreni grundar sig idag på internationellt etablerade fenomenologiska kriterier.
För att diagnosen schizofreni skall kunna sättas måste det finnas två eller fler av följande symtom:
Hallucination
Vanföreställningar
Desorienterat tal
Påtagligt desorganiserat eller katatont beteende
Desorganiserat beteende
Negativa symtom
Samt en social eller yrkesmässig funktionsförlust. Sjukdomstecken skall vara observerbara under minst 1 månad och funktionsförlusten pågå under minst 6 månader innan diagnosen kan övervägas.
Diagnosen är således grundad på både symtom, funktion och förlopp.
Diagnostiska system
I Sverige används idag två diagnostiska system, ICD 10, kapitel 5 och DSM 5. Användandet av två diagnostiska system parallellt kan verka förvirrande men i praktiken är det endast små skillnader. Det finns också översättningstabeller mellan de två diagnossystemen. När det gäller schizofreni är det endast en väsentlig skillnad – sjukdomsduration (sjukdomstid), 1 respektive 6 månader (1 månads sjukdomsduration krävs för diagnos enligt ICD, 6 månader för diagnos enligt DSM 5).
ICD systemet
ICD systemet tillskapades av världshälsoorgan